En otrolig sista lunch på Frantzén

Att Restaurant Frantzén ska flytta har väl inte undgått någon. Och jag fick tillbringa en fantastisk lunch där sista dagen innan stängning i Gamla Stan. Miljön är sober men ändå med hjärta, mycket tack vare att det är mycket fokus på det öppna köket. Det strömmar energi därifrån.

Det är något högtidligt över Frantzén, som inte går att undgå. Man känner sig lite viktigare än man är när dörrvakten tilltalar en vid namn, och jag både gillar och ogillar det. En slags skräckblandad förtjusning över att man kanske måste uppföra sig på riktigt, men ett par kramar och några skämt senare känns det bättre. Jag måste kanske inte vara så vuxen trots allt. Det är skönt.

Vi väljer vin från dryckeslistan, vilka är ganska högt prissatta, men rymmer också några riktigt roliga och prisvärda viner.

Från första tuggan är de få tveksamma tankarna kring det mesta glömt. Maten är god, väldigt god. Och det är roligt att äta den. Senaste gången jag åt på Frantzén var för fyra år sedan, och det märks att utvecklingen har gått snabbt framåt. Teamet känns inarbetat, menyn har ett flow – en röd tråd vilket ger en väldigt sammanhängande upplevelse. Det är inte ofta jag äter en hel meny och tycker att allt är gott, men hatten av. Det enda problemet för mig är såklart min aversion för söta desserter, men den med fryst foie gras var helt otroligt god.

In english

That Restaurant Frantzén is moving has hardly passed by unnoticed, I got to spend an incredible last lunch there the last day on location in Gamla Stan. The environment in the restaurant is quite subdued but still with heart, it is mainly because of the focus on the open kitchen, a lot of energy pours out of there.

There is something quite formal about the restaurants that can’t be avoided. You feel slightly more important than you really are when the doorman adresses you by your name, and I both like it and don’t like it at the same time. I have this fear that i somehow must behave like an adult,,, but a few hugs, laughs and jokes later i feel ok. I really don’t have to pretend to be a grown up after all.

We choose our wine from the list, it is quite expensive but there are a few really amazing and fun wines on there in a good price range.

But after the first bite comes in I have forgotten much about the stuff around me anyway, it is soo good. And fun to eat. The last time i ate at Frantzén was four years ago and everything has developed really fast. The team feels well put together and the menu has a real flow to it, there is a red thread through it all which makes it feel very comprehendible. It is rare that i eat a a whole menu and really like every singel dish. But hats off! its quite spectacular. My only problem is of course the desserts but I can’t be a fair judge there as i don’t like things that are sweet, but the rom raisin foie gras one really won me over.

IMG_2838
Macaron with sweet carrot and foie gras
IMG_2831
Chawanmushi
IMG_2837
Monkfish, blond miso
IMG_2836
Satio Tempestas
IMG_2840
Fresh baked bread and butter
IMG_2841
Guinea fowl
IMG_2848
Rum raisin and foie gras

 

IMG_2850
Petite fours
IMG_2862
A smiling Björn Frantzén and the doorman.

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s